Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V + 1,1 ■ " | - . I
Ur Samlade Berättelser
var stort, krusigt och väl kammadt, håret mörkt och
gjän-sande, men i nacken syntes redan en uppgående måne.
Ansiktet var nästan vackert, men ögonen små och en smula
— hur skall man säga? — en smula för fria i sitt språk,
och ändå icke ärliga; stickande bruna och kalla. Det var
dessa ögon som kommo människor på den tron, att han
kunde göra storverk, om han bara ville. Det fanns
någonting hos honom som genast imponerade, men tviflare funnos,
hvilka försäkrade, att detta endast berodde på hans
hänsynslösa egoism.
Fadern var färgare ute på landet. Han hade genom
sitt eget och sin hustrus arbete förvärfvat en liten
förmögenhet, hvilken emellertid betydligt smält tillhopa i följd af
sonens kostsamma studier. Och nu började de bli gamla.
Men han var ju deras stolthet, deras enda stora förhoppning.
Alla människor sade, att han hade ett godt hufvud, och
när det offrades så mycket på honom, måste där ju också
bli något af med tiden. Visst dröjde det med hans examen,
men ”Albert läser grundligt hvad han läser,” brukade de
gamle säga, när detta ämne kom på tal, ”och han nöjer
sig minsann inte med en vanlig examen.”
Rätt som de nu sutto där så förtroligt och smuttade på
sitt kaffe, kunde modern icke längre styra sin otålighet,
utan vågade ett litet försök.
”Den flickan, som du fått kudden af, heter hon Hilma?”
frågade hon.
Han såg förvånad ut.
”Hur kan mamma tro det?” frågade han tvärt, det såg
ut som skulle han icke tyckt om hennes fråga.
”Jag bara kom att tänka det,” svarade hon förläget.
”Men hur kunde mamma komma på något sådant? På
hvad grund?”
”Ack, på ingen grund alls,” svarade hon förskräckt,
ty hon visste, att han aldrig tålde att någon blandade sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
