- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
162

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans angelägenheter. Hans förbehållsamhet sårade henne,
men hon vågade för ingen del göra honom flera frågor. Det
föreföll henne dessutom, som om hon gjort honom någon
orätt genom att söka utforska hans hemlighet, och hon greps
af ett plågsamt begär att godtgöra.

Sedan de pratat om likgiltiga ting en stund, frågade hon,
om han icke ville gå med henne ut i staden, hon hade några
småärenden att uträtta, och så skulle hon ju köpa den där
kappan.

Jo, det kunde han ju göra.

Han gick för att hämta sin ytterrock, och under tiden
tog gumman på sig.

När sonen kom för att hämta henne, klädd i den
präktiga ytterrocken och svängande en elegant liten käpp i handen,
kunde hon ej låta bli att kasta en beundrande blick upp till
honom. Hvad det såg fint ut allt, ända från den blanka
svarta hatten till de mjuka tvättskinnshandskarna. Han såg
ändå ståtlig ut, hennes gosse!

”Herre Gud, inte kan mamma gå ut i staden med den
kappan?” sade han plötsligt och betraktade gumman närmare.

”Jag skall ju köpa mig en ny,” erinrade hon ängsligt och
rodnade.

”Ja, det var då högst på tiden,” svarade han. Han
riktigt våndades vid tanken på att han kunde möta någon af
sina kamrater — i sällskap med den kappan.

De gingo emellertid ut och vandrade framåt gatan, hon
före på trottoaren och han efter, båda tämligen fåordiga.

”Jag hade annars nästan tänkt att–––––-,” sade hon

tveksamt och vände sig emot sonen, som kom närmare för
att kunna höra hvad hon ville säga.

”Hvad?” sade han, utan att kunna gissa sig till hennes
tankegång. ”Här ha vi ju ett kappmagasin.”

Hon stannade, såg på honom och sade:

”Jag tänkte, att om inte kappan vore värre än att jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free