Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.. ■ "J
”Jag tror att vi låta hämta middag åt oss,” sade han,
”så går jag inte ut och äter i dag.”
”Ack så snällt af dig!” sade hon tacksamt, ”det biir
mycket hemtrefligare, och så få vi vara alldeles ensamma.”
Han lånade servis nere hos värdens, och så hjälptes de
åt att duka.
”Alldeles på ungkarlsmaner,” sade han muntert, ty han
hade smittats af hennes solskenshumör och var i sitt
älskvärdaste lynne. Och det var en herre som kunde vara
älskvärd när han ville.
Efter middagen låg han på soffan och rökte en cigarr,
sedan pratade de vid en kopp kaffe, och innan de visste ordet
af var det tid att gå till stationen.
När gumman reste sig för att säga farväl, måste hon
riktigt kämpa emot sin rörelse. ”Hvem vet när vi ses
härnäst!” tänkte hon vid sig själf, och det föll henne in, att
det kanske vore sista gången. Det kommer så ofta för den,
som är gammal.
Hon skakade hårdt hans hand, men sade ingenting.
Kyssa honom vågade hon icke; det skulle han icke tycka om.
”Gud beskydde dig och allt ditt förehafvande,” sade
hon och vände sig hastigt om för att taga ytterplaggen på.
Den gamla kappan var mycket svår att få på, isynnerhet
utanpå västen och schalen, men sonen hjälpte henne.
”Mamma har blifvit fet,” anmärkte han.
”Jag tror det,” svarade hon, vände sig därefter om
och stoppade femtikronesedeln i hans bröstficka, med en
vänlig liten nick.
”Tack, mamma, tack,” sade han, och någonting af
verklig tillgifvenhet glänste till i hans ögon.
Det började redan skymma starkt medan de gingo till
stationen.
”Jag skall in och ha några cigarrer,” sade han hastigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
