Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 -... 0 ••„•0–.. 0 * O -...O ’...-©’ -.. O’ - . o *.. 0 ’... 0’ *.. 0.
kunde ha den ännu litet, så kunde du få penningarna; du
sade ju att–––––”
”Jo visst skall mamma ha en ny kappa, när mamma
fått pengarna till det,” sade han lamt.
”Ja, men om nu––––––Se på den, kan jag verkligen
inte ha den?”
Hon såg så trohjärtadt och varmt upp till honom,
alldeles som det vore henne en stor tjänst, om han medgåfve,
att hon kunde ha den.
”Nog ser den gammal ut,” sade han dröjande, ”men
för resten är det där ju en smakfråga.”
”Ja, men tycker duP”
”Mamma skall göra precis som mamma själf tycker,”
svarade han; men han kände sig eländigt skamsen.
”Då ger jag dig pengarna,” sade hon med ett raskt beslut,
och hela det gamla ansiktet lyste upp af innerlig glädje.
Hon gick förbi kappmagasinet, och han följde efter
henne som en våt hund.
”Det är alldeles för mycket,” mumlade han, ”och hvad
skall pappa säga?”
Men hon bara skrattade, friskt och hjärtegodt. Hon
kände sig så lycklig öfver att ha något att ge sin käre gosse.
Kunde något vara för mycket åt honom!
”Bry dig inte om det, min påg,” sade hon gladt, ”jag
skall nog tala för pappa; lita på mig.” Hennes gång hade
plötsligt kommit i en raskare takt.
Han gick efter henne utan att tala, och när hon gjorde
sina små uppköp, gick han utanför och väntade. Sedan
gingo de ett slag kring universitetshuset; hon kunde ju
omöjligen resa hem utan att ha sett det. Då detta var gjordt,
vände de tillbaka, och när de åter voro uppe på det lilla
lånta rummet, drog han i smyg en lättnadens suck. Den
kappan, den kappan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
