Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Himlen var molnfri, men det var som om stjärnorna
icke haft makt att lysa. Allt var tungt, dödt, stilla.
Han hade förr haft tankar att göra af med sig; han
hade haft dem första gången när han var en femton års
pojke och nämndemannens gråa häst brutit benet af sig för
hans vårdslöshets skull. Ja, han tog det tungt — allting.
Han kunde aldrig tala med någon människa om hvad som
tryckte honom, och hvad andra kunde slå bort i gyckel, det
gnagde i honom som en frätande orm. Han var inte stursk
i mun, som de fleste af medtjänarne, han var heller inte
foglig och lättböjd, som några af dem. När man gjort honom
orätt, tänkte han alltid på hämnd. Men ännu hade han intet
ondt gjort. En gång hade han tänkt att sätta eld på gården,
och en annan gång hade han ämnat lägga sig i försåt för
husbonden och slå honom ihjäl, men det hade stannat vid
tomma tankar, och han hade känt det som om han så kunde
göra eller låta bli; det berodde af honom själf. Men så var
det icke nu. Om han skulle lida helvetets pina för det, så
måste det ändå bli som det var utsedt: — antingen han själf
eller hon.
Han blef led vid att stå, och kastade sig i höet. Den
som blott kunnat sofva!
En sådan natt så lång! Han hade hunnit att tänka
igenom hela sitt lif på nytt, och allt hvad han nu skulle göra,
och allt som skulle komma, och när han såg på klockan,
hade det icke gått mer än fem minuter, och han började på
nytt med detsamma igen. Till sist var det som om han legat
i en myrstack, och han ville stöna af vånda, men han kunde
icke bli kvitt sina tankar, och de ville taga andan ifrån honom.
Nej, det tjänade ingenting till att ligga. Han ställde sig åter
vid gluggen.
Det hände ofta, att han icke kunde sofva. Mången
natt hade han — liksom nu — ställt sig att se ut i rymden,
ensam med sina onda tankar. Då hade himlen stått vid och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
