Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det blef tyst, så underligt tyst. Det fanns ingen
som skrattade mer.
Någon kom springande så att grenar knastrade, och
han såg någonting ligga på marken.
Där stodo två och stirrade på honom. Det var
informatorn och en af gårdens drängar, nu kände han dem. Och
han blef klar i hufvudet med ens.
”Tag mig till länsmannen,” sade han och slängde knifven
med ett uttryck af äckel, ”men det skall aldrig ångras.”
* * *
LIFSLEDA.
Den lilla skogssjön låg mörk och djup i sin infattning af
gammal bokskog; blank och orörlig låg den och speglade
trädens kronor, medan stora, ljusgröna näckrosblad sögo sig
fast på dess yta längs stränderna, där vassen stod och gick
i frö.
Solen sken på löfhvalfvet och gjorde det genomskinligt
grönt, men icke en stråle trängde igenom, knappt ett grässtrå
växte på marken, som tycktes gunga under foten — svampig
under sitt lag af torra löf och kvistar, oberörd af sommarens
torka.
Luften var sval och full af trädens andedräkt; när en
fågel slog till en drill, genljöd det mellan höga, ranka
stammar, långt, långt bort. Ett rådjur tittade fram ur en dunge af
ungbok och hassel, men försvann ljudlöst. Och så låg allt
lika stilla som förut.
Men långt borta på skogsstigen rörde sig något,
närmade sig långsamt, växte liksom fram ur trädens skuggor
och blef till en kvinnogestalt, hvilken stelt kom skridande
framåt, nästan utan en rörelse, glidande längs stigen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
