Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja’ ha int’ kunna’ komma från barnkräka förr,”
svarade kvinnan med osäker, sluddrande röst, som om orden
varit stelnade på tungan. Lillen ha rent vuri som toki’ att
skrika i dag. Dä ä väl sorgen, som slagi’ sej på mjölken,
kan ja’ tro.”–––-Här snyftade hon till, men behärskade
sig, fast bröstet gick i tunga ryckningar. Man såg, att hon
var utvakad, nervös, nästan utom sig.
Gammelfar tände kvällspipan och började läsa i
tidningen, han fått låna af prästen, utan att hvarken tyckas
höra eller se. Mannen såg litet forskande på hustrun, men
började så att arbeta på en väfsked; pigorna lyssnade i smyg:
det låg väntan i luften.
”1 hadde bätter gå hem,” sade mor medlidsamt. ”Ja’
hadde just tänkt kvista öfver ett tag i måron för att hjälpa
te me’ svepninga. Han ska väl i jola på söndan, kan ja’ tro?”
”Ja, så ha vi tänkt...” Åter ville snyftningarna fram,
men åter höll hon dem tillbaka. — ”Ja’ tänkte — fråga
–––ja’ har ingen frid. Herre Jesses, hva ska dä bli åf mej
å barnkräka, om vi kom’ ifrån torpe’!” skrek hon till, som
om det brutit sig fram med våld. ”Dä ä ju bara tvåhundra
som rester. — Ja’ kan nog arbeta — trehundra ha han ju
sträfva’ åf–––han råka’ ju för så svårt i bröste’ — eljes
hadde dä ju int’ händt— dä gick så fort — å nu ligg’ han
där kall å stel utan att höra våran jämmer — han som va
så ömsint å mån om. Herre Jesses hva ja’ ä olyckli’!”
Hon slog förklädet öfver hufvudet och började gråta så
våldsamt, att mor måste stödja henne, för att hon skulle
kunna hålla sig från golfvet.
”Hör på, Jon Karls mor,” sade nu gammelfar och lade
ifrån sig tidningen. ”Rätt ä rätt. Kan I betale hva som
brister, så ä torpet erat; kan I inte, så ä dä mitt. Dä såldes
på såna villkor. Karlen eran va en dugande karl, å han
ha knoga’ sej fram bätter än ja’ nånsin kunde tro. Femtio
kronor om åre under tio års ti’. Så va kontraktet. Ve kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
