Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v* " ........ .. ..........i ■» ■ .i — i■ ...... ni—» 11 «.:V*
Alfhild Agrell
”Hocken?” frågade gammelfar.
”Jon Karls mor, vet jag. Var inte hemma, när hon
kom, det står inte något ’ta’ på mej ska jag säga.” Han
skrattade hest och själfbelåtet. ”Handelsman ville, att jag
skulle följa med och som hjälpa henne till rätta,” tillade han.
”Kvinnfolk ä kvinnfolk, när det gäller affärer . . .”
Under tiden hade Jon Karls mor med skälfvande händer
rullat upp en näsduk hon hållit i handen och tagit fram ett
hopvikt papper och en gammal flottig plånbok.
”Se hänne, se hänne, tag,” sade hon brådskande, ”ja’
ha pengar — dä ä pengar — ja’ ha pengar — pengar ...”
Orden stubblade om hvarandra, som om de slagits för att
komma fram. Hon försökte säga något mer, men fick inte
fram ett ljud: läpparna voro som hoptorkade.
”Handelsman har lånat henne,” sade fjärdingsman som
förklarande. ”Han tyckte synd på torp. . . och nu har hon
nästen mist vettet i glädjen, kräket.”
Far blef ursinnig, det var inte svårt att se, och gaf mor
en snabb blick, som om han misstänkt henne för
”djäkels-tyget”, men mor hällde lugnt upp en kopp kaffe och bjöd
Jon Karls mor.
”Drick en tår varmt,” sade hon, ”dä ska göre er godt.”
Jon Karls mor bjöd till, men darrade så att koppen flög
längs efter golfvet.
”Herre Jesses — barnkräka — ja’,” mumlade hon —
”vi få stanne — pengar — karlen min — handelsman —”
Hon började gråta och skratta på en gång, halsen drogs
ihop af kramp. Tyst förde mor henne in i lillkammaren och
gaf henne den vård hon så väl behöfde . . .
Far var skarp, men fjärdingsman var skarpare ”den här
tiden på dagen”. Torpet blef Jon Karls mors för
”evärde-liga tider”.
Åter var det kväll, och åter låg huset i mörker.
Ungfolket satt nu som i går för sig själf i köket, och åter tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
