Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tystnaden ha glömt sig kvar därinne. Men nu var det Erik
Albert, som satt vid spisen och ”tänkte”, Hanna sysslade
vid byrån med lill-Karls kläder, fast nog var det tydligt att
händerna arbetade utan att sinnet följde med.
Det kändes så ”konstigt” för Erik Albert. För första
gången i sitt lif hade han fått ett så starkt intryck, att det
verkat på hans reflexionsförmåga. ”Dä va ändå märkligt,
att den ena människan kunde göra den andra så ända gla’.”
Det var hvad som trögt och oupphörligt vände sig i hans
hufvud.
”Ja’ tänk’ dom sof godt i natt,” sade han slutligen,
mer som en fortsättning på sina egna funderingar än för
att säga något.
Hanna teg. Erik Albert började fundera igen. Sex
människor som hadde fått bärgning — mat och drick å allt —
för evärdelig tid. Hadde dom själfva behålli’ pengarna, så
hadde bara dom själfva vari glada, å nu va alla sex glada
för tvåhundra. Pengar blef mer att ge — nej — han mente
— pengar blef mer att ge — om man gaf — hadde
man mer... Här gick det alldeles sönder för honom.
Ja, konstigt va dä, dä va visst å sant!
I detsamma lade Hanna armarna på byrån och började
gråta, som om hjärtat velat brista.
Erik Albert reste sig förvirrad. Sådan hade han aldrig
sett hustrun förr.
”Dä va så stora pengar,” snyftade Hanna. ”Ja’ kan int’
hjälpa’t. Dä rent känns, som om ja’ mist’ båd’ fäste å ära
i huse’. Tänk om I blir sjuk — om lill-Kalle–––––-Hon va
ju ändå bara en oskyld.” Resten hördes inte för gråt . . .
Erik Albert skulle så gärna ha velat säga henne hvad
han nyss funderat på och känt, men han kunde inte. Det
var bara som en röra alltsammans. Men så kom han på hvad
han skulle ta tag i. Det hade Hanna sagt själf, och då var
det sant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
