Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nog dröjde det, innan Figge kom så långt.
Första morgonen han var i Stockholm — det var då,
som han sett på staden under natten — kom han upp till
Boklund, som var direktör för Målareakademien.
Han satt vid skrifbordet i si tt lilla arbetsrum med taflor,
studier och gamla vapen på väggarne.
”Hvad heter herrn?” frågade han med skånsk brytning
utan att se upp från sina papper.
”Å, jag heter bara Molin,” svarade Figge blygsamt.
”Hvad är herms far?” — En hastig blick på Figge,
som stod ganska nära dörren.
”Han var doktor, men han är död. Han dog en gång
i Göteborg — som hastigast.”
”Hä?” — Professorn tittade öfver glasögonen på Figge.
”Jo, han var på resa — händelsevis,” fann denne sig
skyldig att förklara.
”Och nu vill herrn in på akademien? Jo, det är något
det! Har herrn något med sig? Historiemålningar,
hva-falls?”
Figge drog fram några ritningar.
Professorn snusade, tog sig om glasögonen, i
mustascherna, i pipskägget, i halsduken, i klockkedjan.
Till slut höll han fram en af Figges skisser på rak arm
och sade:
”Det lutar. . .”
Figge hade hört, att professorn inte tålde motsägelser . . .
Därför instämde han genast:
”Ja, det förstås.”
”Hvad sa herrn?” undrade professorn.
”Jo, nog lutar det litet,” — sa Figge och tillade: ”men
det är ju så litet.”
”Litet? Jo i hel —, det lutar mycket åt figurmålning.”
Så kom ett par interiörer från Börringe fram.
”Präktigt ...” sa professorn med handen om pip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
