Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O* -.. O -...O-... o-... o–...O* -.. O- - .-o O -.. O -.. O -... o –. o.
man än till konstnär. Har jag inte rätt? God natt! Hälsa
din snälla hustru och det unga målarsläktet!”
Figge höll kvar hans hand. Han hade svårt att finna
det rätta uttrycket för sin tanke.
”Du skall sätta upp hakan,” sade han och rätade ut sig
själf. ”Och skaffa dig armbågsrum. Man är väl ingen dräng
heller!”
”Jo, det är just hvad man är!” försökte Svante att
skämta. Men Figge hörde inte på honom:
”Man ska väl lefva, mens man är ung — när skall
man eljest göra det? — och inte bara samla pengar — i
synnerhet om man inte har någon glädje af dem. Man skall
tänka: quand méme, det vore väl själf vaste fan! . . .”
Och efter denna kraftyttring vinkade han god natt.
Svante steg in i hissen, som genast gled ned. Figge vände,
köpte en cigarrett och gick långsamt tillbaka ut öfver
gränserna för det civiliserade Stockholm, gick den tysta gatan
fram. Där lyste hans fönster uppe i ”kåken”, där väntade
Pelle nöjd och glad, och där drömde ”de ofördärfvade” om
hur roligt de skulle ha i morgon.
Cigarretten hade han tappat. Han hvisslade: ”Das ist
die Liebe” — och så figurerade han med lefnadsglada
fransäshopp framåt mot fyrbåken, som lyste i vårkvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
