Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattigt däruppe i den karga norden. Allt resenären nu ser
omkring sig af natur, af lif och konst flyter samman till en
stor känsla af frihet, af lycka, ungdom, konstnärsglädje. Och
det är med pilgrimens otåliga längtan han ser framför sig
mot sin resas mål.
Redan är han inne i tiberdalen. Måleriska små städer
hänga som kråkbon på höjderna, växa ut ur bergens spetsar,
gråa som klippan själf. Tibern bubblar sig gulgrumlig i krokar
fram genom fältet, cypresserna i villornas trädgårdar stå svarta
mot den dallrande, genomskinliga luften, och Apenninerna
följa med hela tiden i stora, rena linjer utefter vänstra
horisonten.
Till dess postiljonen klatschar med piskan och ropar sitt:
”Ecco I Signori, cupola di San Pietro!”
Därborta höjer den sig verkligen mellan bergen,
Peters-kyrkans blå kupol, luftigt genomskinlig i solen.
Tröttheten efter den långa resan är glömd. Hästarna
trafva på i lustig fart. Timmarna äro långa. Ändtligen
skramlar man utför backen till ponte Molle — och där vänta
landsmännen.
”En solstråle från Rom” har Lundgren satt som
öfver-skrift öfver ett på gamla dagar nedskrifvet minne af en utfärd
för att hälsa nya kamrater välkomna.
”Ack, glada tid” — skrifver han — ”när vi brukade gå
ut till ponte Molle för att där möta och ledsaga andra
skönhetens pilgrimer till den evigt unga staden. I den gamla
osterian vid vägen hvilade vi på de nötta träbänkarna
omkring bordet, på hvilken det fanns mången långhalsad foglietta
med velletrivin eller guldgult Nostrale, den spruckna gitarren
lyftes ned från väggen, och glada visorna nästan öfverröstade
trumningen på dörrarna, skrattet och de många öppenhjärtiga
förtroendena. Ingen ansträngde sig att förstå hvad som
sjöngs — det var nog att det var poesi — det var nog att
meningen var god. Tyskarna skrålade deras vackra kör:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
