Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STILLHET.
Wir Alle erkennen mit Goethe in der Natur das grosse
Mittel der Beschwichtigung fur die moderne Seele, wir
hören den Pendelschlag dieser grössten Uhr mit einer
Sehnsucht nach Ruhe, nach Heimisch- und Stillewerden
an, als ob wir dieses Gleichmaas in uns hineintrinken und
dadurch erst zum Genuss unser selber kommen.
(Menschliches, Allzumenschliches.)
Geijers ord om det nöje, med hvilket han mindes att
vägen tog slut strax bortom hans barndomshem, dessa ord
väcka hos oss, sekelslutets människor, en afundsam känsla
mot förra sekelslutets lyckliga, dessa för hvilka paradiset
ännu fanns till!
Ty för vår fantasi är paradiset icke längre en af
allehanda träd — i synnerhet äppelträd — fylld lustgård,
omsluten af en hvit mur med gyllene port. Vi dana vår bild
af detsamma genom idel negationer: vägen bör icke gå längre
än till paradisets grindar; telefonen får där icke ens anas,
posten komma högst en gång i veckan och ingen ångbåt
eller järnväg finnas på åtskilliga mils afstånd!
Ett sådant Eden har jag nått. Men jag röjer ej dess läge.
Då kunde också andra kulturmänniskor finna vägen dit
-och därmed vore paradiset förloradt! Ty att den första
upplagan af detta icke blef en odelad framgång, det var sannolikt
icke ormens fel ehuru människorna länge tröstat sig med
denna fördom!
I mitt Eden fattas icke blott allt som bör fattas, där finnes
äfven allt som bör finnas. Blåa, snöstrimmade fjäll och lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
