Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helt utom det hela”, att det ”storartade narri, som kallar sig
filosofi,” lika litet som religionen äger något svar på
lifsgåtan, vänder Almquist sig mot evigheten. Hela vårt lif på
jorden är blott ett lif på försök; här gå vi i mörkret och
böra därför ”älska och hjälpa hvarandra, ty lysa hvarandra
kunna vi icke stort.” Vår enda möjlighet att förstå allt i
världen är att hafva en fast tro på ett lif efter detta. Döden
blir då ”det simplaste, kortaste, enklaste af allt i världen”,
en gränslinje blott mellan tvenne lifsformer, och äfven denna
gränslinje har man rätt att af eget val öfverspringa.
Almquists världsförbättringsplaner utmynna i att alla
skola vara sanna kristna, d. v. s. möta hvarandra med godhet
och genom denna öfvervinna det onda. Alla skola arbeta
under enkla, naturliga lefnadsförhållanden, genom allas flit
och allas lycka skall äfven den onda människan tillfriskna
och brottet upphöra af brist på näring.
Liksom för Tolstoy och anarkismen blir för Almquist
det lagstadgade, styrelsen, det framför allt skadliga. Med ett
etsande hån tecknar Almquist samhällsordningen och
konventionalismen i ”Ormuzd och Ariman”. Den välmenande
Ormuzd reglementerar på det nogaste för stat och familj, för
konst och natur, för landtbruk och gatugång. Ja, han går ända
därhän i landsfaderlig omsorg, att han — med vidfogad modell
- tillkännager, hvilka slags rosor som böra växa, och i
hvilka skogar näktergalar — vid vite af regnskurar och åska
— böra idka musik. Men Ormuzds välmening misslyckas. Ty
ehuru blommorna, djuren och människorna om dagen
”vördnadsfullt emottaga de tusende utvägar till lycka, skönhet och
välgång han erbjöd dem, om natten ... Om natten far ett
förvånande väsen i mångfaldigt skiftande gestalt omkring
öfver jorden. Utan plan, utan afsikt, utan ordning kom det,
gick det, förfor det, och lyckades.”
Detta hemlighetsfulla väsen rubbade alla Ormuzds planer,
både med kroppar och själar; det verkade så, att deras naturs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
