- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
314

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inre fägring slog ut i förut okända behag — där den
hemlighetsfulle farit förbi hade ”sakernas verkliga inre vaknat”.

Ormuzd antecknade den obekante i sin stora bok som
”misstänkt person”. Men den välmenande Ormuzd blef själf
öfver hela jorden en misskänd person ... Och den stora
allmänheten, som lydde Ormuzd, var icke glad. ”Människorna
skulle varit gladare, om man trott dem om någon smula
godt; om man låtit dem själfmant frambära i ljuset några
frukter af förstånd, kraft och godhet” ...

Hvad Almquist här i satirens form uttalar, har han utan
omsvep utsagt, när han talar om brottets mysterium (”Tre
fruar i Småland”):

— — ”Det är genom brott mänskligheten gått framåt,
och hvarje ny bildningscykel har utgjort den förnämsta
dödssynd, som den föregående bildningsformen högst af allt
förbjudit och med hela sin makt, sin visdom, sin lagstiftning
sökt hindra i allt, af det naturliga skäl, att hvarje kulturslag
vill värna sitt eget lif och förebygga sin död. Att lasterna
burit eller bära världen eller öfver hufvud gjort, att
någonting af vikt blifvit utaf, är den sista sanning, som en
människotunga skall uttala; emedan därefter icke mycket är att
säga ... Jag menar för ingen del alla laster, eller ens de
flesta. Jag menar ock alldeles inga småfel, små laster, små
synder; utan det, hvilket i hvarje tid betraktas som den största
och fullkomligaste: själf va dödssynden i seklet. Det är
vanligen den eller de, för hvilka tidehvarfvets hela bildning
ryser och darrar, såsom för sin egen undergång. Det är den
eller de, som utvisa porten, hvarigenom den nya cykeln
kommer: hvarigenom mänskligheten stiger och vidgar sig ...
Därför korsfästes Kristus af judarne, enär det, som han
predikade, vidgade judendomens gränser” ... Och han
fortsätter, vid invändningen att han bör skilja på brott mot
några mänskliga åsikter och på brott mot Gud, att han så
gör, men att olyckan är, att ”ännu ingen bildningscykel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free