Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geijerstam. — Hedberg. — Josephson
dramer, ej mindre blodiga än "när en hänsofven tid" —
skrifver han — "går fram öfver scenens tiljor".
Också håller sig Geijerstam till analysen af de på djupet
verkande och växande, för individen okända makter, som
plötsligt bryta fram ur det omedvetna, skaffande sig luft i
ett brott. Men samtidigt ger han oss en god belysning af den
andliga strukturen hos vårt folk. Hans uppfattning är nog
en smula dyster. Och ändå, när han, trogen sin gamla kärlek,
utbyter skogen och insjön mot skärgården och
kustbefolkningen, hvars lynne är vekt och hårdt, på en gång stormdigert
och solvarmt, med hafvet och klippan inom sig, hur lätta
ej molnen för friska fläktar af ett ljust, älskvärdt, lekande,
fast vildt och äfventyrligt vikingahumör.
Äfven i sin senare produktion vänder Geijerstam åter
till folklifsbilden. Exempel är Nils Tufvesson och hans moder,
där änkan Inga Persdotter lefver i blodskam med sin egen
son, Nils, misstänkes för mord på maken, drifver Nils till
äktenskap med nämndemansdottern Elin och slutligen med
hans hjälp stryper henne. Trots det ohyggliga i ämnet och
de med "Fadermord’ \ en af Geijerstams tidigare noveller,
be-fryndade karaktärerna, har denna moderna Fädra en det
ondas storhet, som imponerar, dess hellre som skulden och
straffet med oböjlig stränghet följas åt.
Här är indignationen från 80-talet öfver fattigfolkets öde
undanträngd. I Vilse i lifvet finns den kvar hos
arbetar-proletären Ivar Lyth, som i förtviflan dränker sin gosse.
Och dock är det mindre indignationen än intresset för
det problem, fallet väcker, som inspirerar
diktaren-psykologen, hvars hjälte hela tiden går och bär på en alldeles
bestämd aning, att han skall döda barnet, när det kommer.
Han känner sitt väsen deladt i två, sins emellan fientliga
varelser. Det sällsamma något, som bor i hans själ, som han
icke är i stånd att behärska, men som med en naturmakts
våldsamhet griper, döfvar och rycker bort honom, skall, därpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
