Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tviflar. Inför den unga flicka, som älskar honom, blir han en
affälling från sig själf, en brottsling, hvars skampall är
predikstolen. Han revolterar, men endast i tanken, då Erik Grane
å sin sida flyende utbyter Uppsala och böckerna mot landet,
där ”hvarje dag som kommer är en present" och där han
"inte längre behöfver gå och trefva i mörkret" efter sin
personlighet.
Detta är utopien — att lefva i naturen. Då lektorn i
"En ungdomsdag" (berättelserna Tills vidare) lämnar staden,
pesthärden, för att tillbringa ferierna i skärgården, är det
som återfinge han kraften, han mist, hälsan och lyckan, han
drömt om, medan bondens och skärkarlens lif blir det enda
människovärdiga. Han känner hvad Geijerstam erfor själf,
då han plötsligt öfvergaf sin hufvudstadsmiljö och en tid
bosatte sig där ute för att inträngande studera småfolket, med
hvars krets han nu är så förtrogen.
Redan i sin debutbok, Gråkalit, ger han ett par tröstlösa
ölandsbilder. Sedan fördjupar han motiven, låter diktaren
glömma samhällskritikern, som eldats af medkänslan med de
små, de moraliskt och socialt vanlottade, hos hvilka lifvets
enda mål är "att hålla hungern och kölden på afstånd".
Han blir en man, som i folksjälens mörka och
hemlighetsfulla schakt, dit få blickat, bryter den malm han kräfver.
Och med ett aldrig svikande tålamod länkar han tanke- och
känslotrådarna hos alla dessa ordknappa varelser, som under
en till skenet kall, gärna karg och frånstötande yta gömma
en för oss ny värld.
Bakom skalet hos våra svenska bönder tycker han sig
finna en obunden kraft, obekymrad om skuld och oskuld,
något annat, sublimare än i samhället, något storstiladt äfven
i det onda, ty här ligger än det primitiva, den ursprungliga
kärnan orubbad, trots kulturen, som kapslat in den, här
lefver hedningen kvar, trots århundradens psalmsång och
skolor, och i stugorna, som lysa mellan träden, utkämpas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
