- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
22

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Geijerstam. — Hedberg. — Josephson

Din pojke diat nog och fyller ut konserten.

Från bröstet, ådradt ljust, din gudasköna fru

lagt pysen på sitt knä — se de små benen, du!

Ha, hvilken färgskön fläck, den rosenröda stjärten!

Hur tänker man ej, när man läser om faunens födelse
hos Josephson, på Ulla Vinblad och hennes kärlekspant.
Hur klingar ej anslaget i en dryckessång:

Ack, hvad vår lefnad är flyktig och snar,
full af förtret och förhinder,

som en hälsning från ”Gluntarna” eller från Bellmans af
vinet och kärleken dämpade, i minutens fröjd ej förkväfda,
men brända, fastän under askan glimmande och snart åter
flammande vemod.

I likhet med Bellman äger äfven Josephson barnets
ögonblickshumör. Han vänder ofta åter till sina barndomsår,
förtäljande en sjuk liten Gelly om de första stegen och
intrycken, om abc-boken och skolan, föräldrar, syskon och
farmor, om vintern vid lampan och brasan, då gamla jungfru
Lina mättar fantasien med Andersens trolska äfventyr, om
sommaren och flyttningen till landet. Han ägnar en cykel
åt lilla Annas sagor, — Anna blir ett rörande flickporträtt.
Och trots hvad som skiljer dem, genljuda tonerna ur Carls
vaggvisa af Bellman i Josephsons strofer till den nyfödda.
Han sjunger vid en vagga, äfven han.

Det är det barnsligt naiva han ger uttryck, svenskens
naivitet, svenskens känsla för hemmets natur och
familje-vrån. Och likasom han upptagit längesedan glömda tongångar
ur vår diktning, speglar han gärna, ehuru en son af Ahasveri
biltoga folk, det på en gång vekt svärmiska och ystert käcka
i vårt lynne, majsolen öfver klarblåa böljor med en ur vintern
vaknande våridyll, sommarnattens blåklint i säden. Därför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free