Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Medusas Hufvud
ström i mina ådror och stilla den kramp, som sammandrager
mitt hjärta.
Från sängkammaren hör jag bladen vändas i den bok,
som min hustru läser. Det dröjer länge, innan detta
prasslande ljud upphör. Jag förstår, att när hon läser länge, är
det icke därför, att boken intresserar henne. Som en
strykande hand känner jag hennes tanke glida öfver min nacke
och rygg, och jag vet, att i hennes själ kämpar begäret att
bryta min tystnad med fruktan att genom frågor skrämma
mig bort. Och när rasslandet omsider tystnar, hör jag hennes
röst, som ropar mig godnatt. Den är lika mild som vanligt,
har icke så mycket som en bismak af gråt eller snyftning,
men i dess ton finns en besviken saknad, som sluter sig
inom sig själf i tyst grämelse, en saknad, som hon ville ha
delat med mig. Jag ville jag kunde tala, men jag kan ej.
Och för att blifva min egen plågsamma själfförebråelse kvitt
går jag in och kysser henne på pannan.
Sedan sitter jag åter vid mitt skrifbord. Natt efter natt
sitter jag där. Det blir stillare och stillare ute på gatan.
Oljan sjunker i lampan, till dess att veken ligger i ett tomt
rum, och den gamla klockan i salen slår timme efter timme.
Jag skrifver och skrifver. Papper efter papper lägger jag
oläst ned i den enda låda, som eljes alltid är stängd. Och
allt hvad jag skrifver handlar bara om detta:
I begynnelsen var ingenting öde och tomt.
Men nu är det annorlunda.
Och så länge jag skrifver, känner jag icke min egen
smärta, ej heller ser jag fågelns stirrande ögon, som förfölja
mig i mörkret.
II.
Men det har icke alltid varit, som det nu är.
När jag gifte mig, var jag ung, min hustru var ung,
och hela världen var ung, som den troligen blir en gång i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
