Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O’ o -...O ... o ... -.. o ••-.-o 0 O -.. O -.. 0
Ur Medusas Hufvud
III.
Men aftonen var icke inne. Och dock föll skuggan öfver
vårt lif.
Om vi båda vetat på förhand, att vi hörde till dem, öfver
hvilka denna skugga sänker sig tidigare än öfver andra, det
vet jag icke, därför att jag ännu aldrig har vågat att fråga.
Men när min hustru sitter ensam, och hon icke vet, att jag
betraktar henne, har jag ibland tyckt, att öfver hennes ansikte
gled som en aning om detsamma, hvilket dag och natt fyller
min egen själ. Och en gång brände mig på tungan den
frågan: ”Hur länge har du vetat detta, vetat det, medan
ungdomen ännu lade sin glans i din djupa blick och spred sol
öfver vår lefnad? Har du anat det, innan du kunde veta.
eller har du först sent känt, att hvad du en gång höll för
glädje var bedrägeri?”
Jag vet ej detta, jag vet blott, att jag aldrig kunde fråga,
och därför stängde jag min tanke inne hos mig själf, och
en tanke som stänges inne fräter omkring sig. Den fräter
all lifvets styrka och märg, den fräter bort själfva känslan för
lifvet, och den lämnar efter sig ett besynnerligt tomrum, som
man i början undrar öfver och tror, att man misstager sig,
när man känner.
Hur jag själf kommit att se, att allt omkring mig är
tomt, eller när jag väcktes att se det, är hvad jag helst af
allt skulle vilja veta. Ty intet vill man hellre än förstå sitt
eget lif. Men när jag tänker därpå, minns jag bara en scen,
hvilken hände med min minsta gosse, ett litet vekt barn.
som ännu icke kan tala. Han är så oändligt vänlig, den lille,
och därför har det alltid gjort mig ondt om honom. F.n dag
gick han med sin sköterska ute på en väg, och en fint klädd
herre gick förbi. Gossen såg upp i hans ansikte, stannade,
räckte fram sin lilla hand och sade goddag. Den främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
