Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
det, kompromissens väg, när jag böjde mig själf under
förhållanden, som jag tyckte mig ej kunna ändra.
Men inom mig lefde dock något, som var motsatsen till
alla teorier. Inom mig lefde, kanske utan att jag visste det,
en opposition mot hela denna kälkborgarfilosofi, hvilken jag
i mitt hjärta aldrig fattade efter orden. I hela mitt lif hade
jag lefvat i motsats mot den, och när jag en enstaka gång
sökte rätta mig efter dess föreskrifter, så hade den krossat
min natur och bragt mig i en konflikt med mig själf, som
jag aldrig skulle kunnat lösa på egen hand. Det var
andra makter, som löste den för mig, och det var i dessa
makters våld jag var gifven, i samma stund jag satte min
fot på den mark, där jag nu byggt mitt hem.
Ty här gingo dagarna på ett helt annat sätt, än jag förut
under de sista åren sett dem glida mig förbi. De gledo mig
icke förbi. De kommo en efter en som en dyrbar gåfva af
okända gudomsväsen, och jag tog emot dem, ödmjukt och
saktmodigt, tog dem, som de kommo, och lät dem öfva på
mig det stillande inflytande, som tiden gör, när den icke
tömmes ut i umgänge och förströelser. Det underligaste af
allt var, att jag icke hade bott här en dag, förrän det föreföll
mig, som om här alltid varit mitt hem. Den gamla
tvåvånings-byggnaden med sitt höga svarta tak och de runda
frontespis-fönstren, hvilka se ut, som vore de ditsatta till prydnad
eller till lek; själfva detta något för stora tak, som tillkom
under den tid, då man byggde rymliga vindar för att kunna
förvara alla de förråd, hvilka bristen på kommunikationer
gjorde nödvändiga i det hus, där familjen måste kunna öfva
gästfrihet eller välgörenhet mot hela den kringliggande
trakten ; den gamla parken, där höstens färgrika blad gnistra i hela
den brunröda, gula och gyllene prakt, som båda den snara
förgängelsen; vägarna omkring gården ; den härliga tallskogen,
hvilken på andra sidan parken reser sig som en mörk
kontrast mot löfträdens färgglans — allt detta är mig bekant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
