Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Medusas Hufvud
hur det som varit splittradt biir helt, hur ur kaos växer
harmoni, och under allt detta återfinna den afbrutna tråd.
som en gång band mitt jag från i dag samman med hvad
som varit.
Och jag vet nu, hur föga jag en gång känt mig själf.
Jag trodde mig stark och duglig för världen, jag trodde mig
oöm för slag, stark i motgången, lämpad för det lif, som
hvirflar genom storstadens labyrint. Jag trodde allt detta,
och som en slagen man ser jag tillbaka på mitt lifs alla
missräkningar. Jag ser därpå utan bitterhet och utan vrede. Ty
i denna omgifning dör hatet af brist på näring, och under
dessa gamla träd, hvilka skugga mina ensamma vandringar,
hvilar något af de döda generationernas ro, som utplånar
ail personlig hätskhet. Jag går här och tänker på, att jag
en gång trodde mig lefva för nyttan. Slutande hjärtat till för
alla de röster, hvilka tillhviskade mig, att jag reducerade
min ungdoms bästa förhoppningar, grep jag otåligt det mest
närliggande och det enklaste för att finna ett utlopp för den
dådlust, hvilken blott ville öfva sina krafter för att bli viss
på sig själf. Jag stred för att göra nytta. Jag svärmade
för att göra nytta. Jag drömde om nyttan med ett fantasteri,
som blott den förälskade kan inlägga i känslan för sin
passions föremål. Och jag lät detta mitt svärmeri krympa
samman, till dess att det gjorde mig till sämre än en
dagaträl, och af fruktan för de stora orden och frasernas
idealism genomförde jag reduktionen af alla lifvets värden,
till dess att jag tvang mig själf att sätta likhetstecken mellan
reformatorns kamplust och den äregirige lycksökarens
oppositionsbegär, mellan en älskande kvinnas hängifvenhet
och slinkans lättfärdiga beredvillighet, mellan tänkarens ideal
och populärfilosofens lilla sträfvan, mellan skaldens drömmar
och kåsörens lättantändliga entusiasm, mellan stort och smått,
högt och lågt, ondt och godt. Jag tvang mig till att se världen
som genom en omvänd kikare, och jag gick, utan att ana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
