Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
också kan få lust att säga något om mig. Och träffa mina ord
icke dig, så har jag dock en gång sagt, hvad jag ville säga.
Det, som skall sägas, blir ju i regeln en gång sagdt, och detta
måste sägas, fortfarande icke för din skull, utan för min egen.
Det kommer som en ström af otämd vrede öfver mig,
när jag nu talar ut. Och jag kan icke vara ädelmodig som
du. Jag kan nämligen icke anklaga mig själf. Det är lätt
för dig att vara ädelmodig. Ty du har trampat mig under
dina fötter, och på den vägen är du nära att komma till en
ny lycka, som måhända blir större än den, jag en gång
kunde bjuda dig. Detta ger dig en styrka, som jag icke har.
Jag har en annan, som är fattigare, men måhända lika mäktig.
Det är ensamhetens, och det är ut ur denna, som jag nu
skrifver. Jag skrifver icke för att anklaga, utan för att
försvara mig själf. Och är det icke underligt, att jag — som
skulle kunna anklaga andra, om jag ville, — i stället känner
detta behof, — att du och jag gent emot hvarandra spela nu
som kanske alltid en alldeles motsatt roll?
När jag första gången träffade dig, Anna, då var jag
visserligen icke den man, som du i ditt bref velat göra mig
till. Jag var så liten i mina egna tankar, jag var så svag inför
mig själf, och jag hoppades så oändligt litet. Jag tillhörde
den generation, i hvilkens öron man ständigt sjungit, att
lifvet har föga värde, och att misstron till lifvet är den enda
basis, på hvilken en människa kan bygga. Kan man tänka
sig något sämre? Är det möjligt att uppfinna något, som
skapar en svagare släkt? För mig passade icke denna sång.
ty jag saknade själfförtroendet och jag saknade tron. Men
denna sång stannade kvar i mina öron, och den förgiftade
mig. Den väckte grubbel och tankesjuka inom mig. Den
gjorde mig till en ensam människa, hvilken i ensamheten gick
och var rädd för själfva lifvet.
Men det fanns också en annan beståndsdel i det blod,
som flöt i mina ådror. Och denna dref mitt hjärta att slå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
