Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur äktenskapets Komedi
Anna vore här,” tänkte han, ”skulle hon kanske kunna tala
vid gossen.” 1 samma ögonblick denna tänke väckts inom
honom, förargade Bob sig öfver dess fullkomliga omöjlighet,
och rådvill stannade han midt i sin promenad.
Då kom hans blick att falla på gossen, som ännu satt
kvar vid bordet, och ett slags ånger grep honom, att han
midt under sin oro för barnet glömt barnet själft. Han kände
sig på ett underligt sätt tafatt och bortkommen, insåg, att
han borde säga något, men trodde sig böra söka efter någon
förklaring, som kunde vara ägnad för ett barn. Då märkte
han plötsligt, att gossen, som hela tiden satt och såg ned i
sin tallrik, hade tårar i ögonen. Detta hade en förunderlig
verkan på Bob. Det kom honom med ens att glömma allt,
hvad han förut hade tänkt, och utan att reflektera öfver
hvad han skulle säga eller icke säga, gick han fram till gossen,
klappade honom med darrande hand på hufvudet och sade
med tårblandad stämma de ord, hvilka själfmant trängde
fram öfver hans läppar:
"Längtar du efter mamma?”
Det såg ut, som om gossen länge gått och behärskat sig.
Ty han sjönk ihop, som om han ej längre behöft hålla sig
upprätt, och brast i gråt. Det var barnets uppriktiga, bittra
gråt, utan tanke på förställning eller själfbehärskning.
”Ja,” sade han mellan snyftningarna.
Då drog Bob gossen till sig och började tala för att lugna
honom.
”Hvarför har du inte sagt det då?” sade han.
"Jag tordes inte,” snyftade gossen.
”Hvarför?”
”Jag såg att du var så ond på henne.”
”Såg du? Hur kunde du se det?”
"Jag såg det, när mamma var hemma. Och när hon
var borta, förstod jag, att det var för hennes skull, du alltid
såg så ond ut.”
6. — Nationallitteratur. 19.
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
