Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
”Såg jag ond ut?” sade Bob.
"Ja,” svarade gossen. "Jag tyckte det."
Då tog Bob sin gosse på knäet och kysste honom, till
dess han fick bort hans tårar, och sedan frågade han:
"Har mamma sagt dig något?"
"Nej," sade gossen.
Han såg eftertänksam ut, och Bob var icke nöjd med
tonen i svaret.
"Tänk efter," sade han. "Har hon icke sagt dig
någonting?"
Georg såg ut i luften och försökte uppenbarligen reda
sina tankar.
"Jo," sade han till sist. "Hon kom in till mig, sista
morgonen hon var hemma, och väckte mig."
"Hvad sade hon då?" sade Bob så lugnt det var honom
möjligt. Men inom honom vaknade som en misstanke, att
hustrun underminerat barnets känsla för honom själf, liksom
stulit hans eget barn med hemligt svek.
Gossen funderade åter och sade så långsamt:
"Mamma sade, att hon skulle resa långt bort, och att
jag inte skulle få se henne på länge. Så bad hon, att jag
aldrig skulle glömma henne, och att jag skulle vara snäll
emot pappa."
När Georg uttalat dessa ord, hvilket skedde med stor
möda, började han åter gråta så bittert, som om hans hjärta
ville brista, och Bob satt länge tyst. Han höll en liten hand
i sin och hörde, hur den häftiga gråten saktade af och
tystnade.
"Hör nu, min store gosse," sade han. Och hans röst
darrade, när han började. "Du ska göra som din mamma
har sagt. Du ska aldrig glömma henne. Och vill du tala
med mig om henne, så får du göra det, så mycket du vill.
Men det är en annan, som jag inte vill att du talar om, och
som du nyss kallade för farbror Gösta. Du får heller inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
