Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Boken om Lille-Bror
och åter samma sandgång, där min hustru och jag nyss hade
gått. Det var en lugn och klar vårafton med nattfrost i
faggorna.
XI.
Under dessa dagar kom jag ofta, utan att jag kunde göra
mig klart hur eller hvarför, att tänka på Elsas och min färd
mot hafvet. Den kom med minnet af min tysta kamp att
föra henne till att älska hvad som var mig kärt, och
erinringen om, hur jag både lyckats och misslyckats, på en gång
eggade och oroade mig.
Den kom mig i minnet, när jag under dessa
tillfrisknandets dagar satt med min hustrus hand i min och hon
lutade sitt hufvud mot min axel.
"Att jag varit så långt borta ifrån dig," sade hon en
afton. "Att jag varit så långt borta. Det var bara, för att
jag trodde, att du ville hindra mig från att gå till Sven."
"Det vill du ju inte nu längre?” sade jag.
"Nej, nej," sade hon. "Nu vill jag stanna hos dig. Men
jag har tänkt så många stygga och dumma tankar under
denna tid.”
Hennes röst blef som ett barns, hvilket bekänner en
förseelse, så att jag måste le, när jag hörde henne.
”Nej, skratta inte,” fortfor hon. ”Ty det är sant. Jag
har trott, att du inte förstod mig, och jag har sagt det också.
Kan du förlåta mig?”
Hon talade så djupt allvarligt, att jag blef helt rörd,
och för att inte uppskaka henne mera svarade jag i en ton,
hvilken jag försökte göra så munter som möjligt:
"Är det den enda synd, du har på ditt samvete?”
”Nej, nej,” sade hon. "Men mor dig vet jag ingen
annan.”
Och hon fortfor, i det hon smög sig närmare intill mig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
