Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
Den dagen gick hon vid min arm ute på sandgången
utanför villan. Hennes steg voro trötta och osäkra, och
hon hvilade tungt på min arm. Men vi voro nöjda som
två barn, och hon skrattade åt sig själf, därför att hennes
gång var så osäker, att hennes ben ville vika sig under
henne när hon gick, skrattade med ett litet sjukt, men
innerligt lyckligt skratt, som gjorde mig glad att få stödja henne.
"Hvad jag är lycklig nu igen, Georg," sade hon, när
vi åter gingo in. "Och du ska också blifva det."
Så förde jag henne uppför trappan. Men innan hon
gick in till sig, måste hon först se gossarnas rum. Där stod
hon länge med mig och såg på alltsammans, som om det blifvit
nytt för henne, under den tid hon legat sjuk.
"De ha nog också haft det mycket svårt," sade hon.
"Jag har ju ingenting orkat. Men nu ska jag bli bättre."
Sköterskan hjälpte henne i säng, och när gossarna
kommit hem från lekplatsen, ropade hon på dem med sin
lilla tunna röst, så olik hennes förra djupa och fylliga, för
att de skulle få komma in och berätta, hvad de hade gjort
ute, och hvad de roat sig med. Det gjorde de också så
grundligt, att jag mer än en gång försökte att afbryta dem.
Men hon hindrade mig alltid. Och medan de talade i munnen
på hvarandra, låg hon hela tiden och såg på deras ansikten
och hörde på deras ord, som om hon behöft tid på sig för
att förstå, att hvad hon nu upplefde var verklighet och icke
en villa. Därpå lät hon dem komma fram till sig och kyssa
henne till god natt.
"Nu blir jag snart frisk," sade hon. "Och när det blir
sommar, skaffar pappa oss ett ställe i skärgården. Jag
be-höfver inte se det eller veta hvar det är. Ty han får det alltid
så bra för oss alla."
Med ett litet lyckligt leende slöt hon ögonen och lade
sig till rätta i bädden för att somna. Men när jag följt
gossarna in, tog jag på mig min kappa och gick ensam fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
