Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
..o*
..o* •.
. o –.. o
. O . .‘O" *. .• O * • Ö- .*♦ 0~*. tf o.
<•
Ur Boken om Lille-Bror
knappast hon själf, utan hennes ande, som talade. Men
tydligt och klart förnam jag orden, och ingen mera än jag
kunde höra dem:
”Jag . . . håller ... så mycket ... af er.”
Jag måste hafva skrikit af smärta. Ty jag kände händer,
som fattade om mig och stödde mig. Och det utrop, som
undsluppit mig, hade nått den döende. Ty från min hustru
kom ett förtviflans ljud af smärta, som sade, att hon kunde
höra mig, utan att förmå lägga sin liflösa hand på mitt hufvud.
Detta ljud kan jag höra, när jag vill.
För att få säga dessa ord hade hon legat och kämpat i
timmar. Och när hon sagt dem, sjönk hon tillbaka i lugn.
Det kom frid öfver hennes drag. Hon önskade ingenting
mer, begärde ingenting mer. Hon hade slutat sin räkning
med världen, när hon hann att säga, hur hon älskade
gossarna och mig, innan hon dog.
Ett par timmar senare hade hon slutit sina ögon. Det
skedde utan dödskamp, stilla och lugnt, som när ett ljus
brunnit ut.
Hon lefde sitt eget lif och dog sin egen död.
Hon var så svag, att hon icke fick någon dödskamp.
Länge nog hade hon kämpat förut.
Men hon var stark nog att gifva oss ett ord att minnas
och lefva på, innan hon gick. Hennes kärlek var starkare än
döden.
Välsignelse öfver henne.
XIII.
Jag bröt det bref, som låg öfverst i min egen barndoms
lilla byrå inne i Svens helgedom. Där läste jag detta:
”Jag har så många gånger talat om att dö, men en gång
skall det ju ske. Den, som först finner detta papper, skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
