- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
100

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf af Geijerstam

visa det för den eller dem, som skola sköta om min
be-grafning. O Gud, när jag skrifver ned detta ord — vore jag
så nära grafven, som ordet är papperet. Jag skulle ju vilja
lefva för mina älskade, som ha gjort för mig mera, än
människor göra för en annan, och jag försöker allt hvad jag kan.
Men om det icke lyckas — och det känns så — då vill jag.
att jag kläds i min hvita klänning. I min nedersta byrålåda
finns allt linne, som Nenne, min ängel, begagnade. Behöfvas
handdukar, finnas sådana också. Men låt dem följa med mig.
Låt så mycket som är hans och som rymmes i min kista
komma dit. Äfven på hans hårda små leksaker skall jag
ligga mjukt–––-.

En sista önskan ännu. Dör jag här hemma, försök, om
det är möjligt, att ha likrummet i Nennes rum.

Tack för allt, allt. Men jag var en olycklig människa
och kunde icke lefva, trots all ömhet och kärlek––––-.

Eder

Elsa.”

Och så blef hon klädd i den hvita klänningen, hvilken
hon icke begagnat, sedan hon var glad åt jorden och allt som
jordens var. Allt blef gjordt, som hon hade önskat, och inne
i Svens lilla rum bäddades hennes sista bädd. Där låg hon
med sitt rika svarta hår utslaget öfver den hvita dräkten,
och kring henne stodo alla vårens blomster. Bakom henne
höjde sig mot det lilla fönstret en purpurröd azalea, och
öfver bädden låg ett regn af gula rosor.

Hon såg ut, som om hon sof, och hennes ansikte hade
föryngrats i döden.

Så gick hon till Sven, som hon själf hade sagt, och
därför är detta ”boken om lille-bror”, som kom och blef sin
moders ängel, om än ej som vi hade hoppats. Ty han tog
henne med sig, när han gick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free