Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Skogen och Sjön
fått förstärkning och en ny hade kommit till. Längst in i
logens mörkaste vrå sutto två spelmän och gnedo strängarna,
så att svetten rann. Deras händer rörde sig fram och åter,
och stråkarna gingo med korta slag, gnidande valser, polka
eller scottish. Utan att veta, hur det gått till, befann sig
Sammel plötsligt midt inne i logen. Där fick han en knuff
i veka lifvet af ett dansande par, så att han tumlade ner på
en bänk, och när han såg upp, var dansen i full gång
omkring honom. Loggolfvet dånade af män och kvinnor, som
trampade rundt. Flickorna hade kastat armarna om gossarnas
hals, stadigt och kärvänligt höllo de fast, och pojkarna svängde
dem rundt, hvarf på hvarf, utan att tröttna. I hvirfveln
syntes den rolige mannen, som dansade ensam. Och rundt
om paren trängde sig skymningen och skar af mot
sommar-nattsljuset ute på backen. Alla dessa dansande,
kärleks-lystna, varma, älskande par tecknade sig mot den ljusa, klara
luften från den kyliga juninatten, sommarens högtidsnatt.
Sammel hade sett andra danser, men han mindes dem inte
längre. Här låg skoj och munterhet i luften ändå. Här var
midsommardans, och här var han hemma. Här skulle dansen
gå, och här sken solen ute natten rundt. Tysta svängde ännu
paren omkring. Man hörde inte annat än fotternas tramp
och fiolens toner. Flickorna skrattade icke högt, männen
stojade icke. De svängde om som skuggor. Men som Sammel
satt och såg på allt detta, fick han eld i blodet. Genom
logöppningen kunde han skönja, hur det brann eldrödt bakom
skogen, där solen gått ner. Genom tystnaden förnam han
flickornas tunga andedräkt och såg pojkarnas ögon blifva
djärfva. "Hvarför kan inte jag vara med, jag som en
annan?" tänkte han. Och framför honom blefvo paren
otydliga, trasslades in i hvarandra, så att dansen blef som
en enda härfva, hvilken stannade af för att redas upp och
ändtligen gick vidare, yrare än förut.
Då fick Sammel plötsligt syn på en flicka, som han inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
