Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
sett för, och hennes ansiktsuttryck var sådant, att Sammel,
utan att tänka på hvad han gjorde, sköt mössan bak i nacken
och skrattade högt. Flickan var ute i dansen. Barhufvad var
hon och blond. Och man behöfde ej granska henne noga
för att se, att hennes röda mun log, och att ögonen lyste
under dansen. Med båda händerna kramade hon sig fast
om halsen på en bredaxlad ung man med blå klädesrock och
mössa med skärm. Oförtruten svängde han flickan med de
leende ögonen rundt. När fiolerna tystnade, släppte han
henne och fösvann genom logens öppna port. Flickan såg
snabbt efter honom och satte sig.
"Du var dum,” tänkte Sammel och log ännu högre för
sig själf. ”Just nu skulle du inte ha gått.” Han flyttade sig
på den tomma bänken, så att han kom flickan närmare. Och
han var så spelande glad, som hade han dansat med den
flickan natt efter natt och aldrig tänkt på annat. Åter ljöd
musiken, åter gledo paren ut på golfvet. Sommarnatten och
tonerna närmade dem till hvarandra, slöto dem samman famn
mot famn och tvang dem in under sin tysta trollmakt. Som
tunga skuggor rörde de sig i logens skymning mot ljuset från
den klara sommarhimmelen, där solen snart skulle gå upp.
Nu var Sammel fången under trollmakten, och han satt
flickan så nära, att han behöfde ej säga ett ord. Han sträckte
blott ut sin hand och grep om den mjukaste midja, han rört
vid i hela sitt lif. Barhufvad var flickan och blond, och ut
dansade de. Sammel var full af lif och mod, och han visste,
att flickan sett honom, innan han närmat sig henne. Något
rörde sig nu inom Sammel, som skulle döfvas, något, han
skulle dansa ifrån. Det hade följt honom hela dagen, sedan
han satte sin fot på ångbåtens däck. Det hade gått vid hans
sida i skogen, ryckt och slitit i hans hjärtrötter, när han
stod och såg på byn, som var hans far och inte ville kännas
vid honom. Nu ville han finna bot, nu skulle han finna den.
Hallå! Ur vägen där! Här dansar Sammel, som har farit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
