Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Skogen och Sjön
i främmande land och har pengar på fickan, Sammel, som
har ett hjärta af eld ute på sitt bröst, en flicka i hvar hamn
och ett vildhjärta inne i bröstet. Här dansar Sammel, som
inte är ensam längre.
Hvar fick han det ordet ifrån? Hur kom det för honom?
En dans dansade Sammel, och han dansade två. När fiolerna
tystnade, satt han med den varma flickans hand i sin och
såg, att hon var finhyllt och blond, och att hennes blåa ögon
blefvo allt mörkare. Till sist behöfde han icke längre släppa
sitt tag kring hennes lif, och när det blef trångt på bänken,
drog han henne sakta ned i sitt knä, och hon blef sittande,
som andra gjorde.
Högre och högre steg glädjen i midsommarnatten. Det
vär icke tyst längre inne i den dunkla logen, där paren
svängde omkring, röda och upphettade. Höga rop afbröto
tystnaden, och skratten stego mot bjälktaket, kastades tillbaka
därifrån och rullade som ekon ut öfver nejden. Uppe på
bänken stod spelman, röd af ifver gned han fiolen, stampade
takten och sjöng med full hals. Paren kunde ej längre stanna
inne. De gingo ut i luften, där skogsranden purprades af
morgonsolen, som kom, försvunno bakom byggnaderna eller
smögo in i hagen och vände tillbaka igen med armarna om
hvarandras lif för att flämtande ånyo kasta sig in i dansen.
Sammel kände inte längre, att någonting omkring honom
tryckte eller pressade. Världen var inte så trång hemma.
Den var vid, glansfull, stor och oändlig. Tyst var där icke
heller. Nu teg allt, som skulle döfvas inom honom. Den
gödda kalfven var både slaktad och uppäten.
Midsommardansen var Sammels egen fest. Sammel, som icke var någon
förlorad son, utan en återfunnen. Han kände sig glad,
stark, talför och spänstig. Han blef till mods, som
människan gör, när allt fogar sig efter hennes vilja, och lifvet
blir så klart, så enkelt, som funnos mörka snår och irrgångar
icke till. I sådan sinnesstämning kom Sammel ut ur logen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
