Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var nog en tät bonde, som satt på eget hemman, men
han hade sju barn att försörja, och han kunde aldrig riktigt
begripa, hvad han skulle göra med den här sjömannen,
hvilken tog emot både ovett och hånsord, som om det gällt
någon annan, och såg ut, som om han inte aktade hvarken
godt släktskap eller penningar för någonting, utan varit
gladast, ifall han fått vända ryggen åt alltsammans och lös
och ledig komma på sjön igen.
Själf kunde Sammel aldrig begripa, hvad som skedde
med honom under denna tid. Allting vecklade in sig för
honom, och aldrig kunde han reda ut, hur det var. Han
fick svärfar och svärmor, svågrar och svägerskor, och
allesammans hade de något att lära honom om hvad som var
en människas plikter. Nog visste Sammel, att sådant fanns
i världen. Men aldrig hade han satt sig in i, att allt dylikt
skulle kunna gälla honom. I alla händelser tyckte han, att
om sådant skulle komma, så hade det inte behöft komma
så snart.
Men Sammel kunde inte reda sig med det, som nu hände
honom. Han var alldeles som en fisk, hvilken kommit in
i en stor ryssja. Ännu var han i vattnet, och därför brydde
han sig inte om att föra väsen och slå vildt omkring sig.
Han bara vände och vände, sam långsamt hit och dit och
trodde, att till sist skulle han alltid hitta ett hål, där han
kunde slinka igenom. Men hvar han kom, stötte han bara
emot mjukt garn och böjligt trävirke. Det töjde sig och gaf
efter, men det höll. Och Sammel gick som i sömnen och
väntade på, hur länge det här nya skulle räcka. Ty det var
med honom som med fisken. Blef han en gång dragen upp
på det torra, då blef det bara sprittningar och sprattlingar,
kippande efter andan och till sist döden. Det var bara det,
som skilde, att en människa, som kommer ur sitt element,
är mera seglifvad än en fisk och dör därför långsammare.
Sammels element var nu det att få gå hvart han ville,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
