Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
rätt, som tog flickan och inte brydde dig om, hvad folk
pratade.”
Sammel ryckte till och såg på den talande. Hvad var
det, han syftade på? Hvad menade han? Långt borta
föreföll det Sammel, som om något mörkt drog upp och ville
skymma hans ögon. Han trodde, att han inte hört rätt.
”Jaså, folk pratade,” sade han för att säga något.
Instinktlikt förstod Sammel, att här var något, han inte
visste, men som han för alla människor måste låtsa sig veta.
Annars gick det aldrig väl, hvarken för honom själf eller
andra. Med vidöppen mun satt han och stirrade på mannen
framför sig, och han tyckte sig se blixtar för ögonen.
Men Norman var så inne i sitt, att han ingenting
uppfattade omkring sig. Ty Norman var en pratmakare, och
när hans mun kom i gång, gick den på af sig själf. Därför
fortfor han lugnt och säfligt, som om han talat om den själf-
klaraste sak i världen:
"Om de pratade? Det var väl naturligt. I två år hade
hon gått och varit liksom käresta med en dräng därhemmave.
Och som du kommer, så tar hon dig. Var det likt det,
att folk inte skulle prata? Skulle du ha vrakat flickan för
det? Då hade du väl varit galen. Kjortelvägen får man hvad
man behöfver både billigt och fort.”
Sammel tänkte för sig själf, att han köpt dyrt och fått
ingenting för pengarna. Det var, hvad han hade gjort. ”Det
var något nytt för mig, det där, för resten,” tänkte han vidare.
Det var, som om han på något vis suttit fast. Som en tät
dimma steg rundt omkring honom någonting mörkt, klibbigt
och vått, klamrade sig fast och ville kväfva honom. Hade
han fått resa sig upp och skrika ut, hvad han kände, skulle
han ha varit räddad. Nu kunde han inte det. I stället var
han tvungen att sitta stilla och hålla med.
Det gjorde han också. Han såg upp mot Norman, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
