Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
••..o -..o
• •O
o-
Ur Skogen och Sjön
hans ansiktsuttryck var alldeles tomt. Det var, som om
hans själ varit borta.
”Det kom så naturligt alltihop,” sade han.
Men sedan Sammel yttrat detta, tyckte han, att han
gjort nog. Och Norman var icke i stånd att få ett ord mer
ur honom. Det blef tråkigt att sitta däruppe i sällskap med
en, som bara teg och envist stirrade ut i blåsten. Därför gick
Norman om en stund, och Sammel såg hans breda rygg
försvinna, där stållinan svängde kring klippan.
Då reste han sig och sparkade upp dörren på vid gafvel,
så att isvinden fick blåsa in. Där stod han i kölden och brann
som i feber. 1 hans minne steg fram en besynnerlig syn.
Han såg sig själf sitta på en liten krog med hvita väggar
och utsikt åt Medelhafvet. Utanför var det alldeles mörkt,
men dörrarna stodo öppna, så att den ljumma luften spelade
in. Sammel tyckte sig ännu kunna se, hur ljuset från
oljelampan i taket föll mot vinrankorna, som hängde ned öfver
dörren. Själf satt han vid ett stort bord. En liten svart
spanjor eller fransman, eller hvad han var, satt bredvid
honom och stack i hans blottade bröst ett hjärta, ur hvilket
brann eld. Bredvid sutto två mörkögda, skrattande flickor,
och den ena af dem spelade på mandolinen och sjöng därtill.
Sammel ref upp skjortan och stod länge och betraktade
den blåaktiga teckningen, hvilken bleknat med åren.’ En
sällsam tanke med något af vidskepelse öfver sig steg upp
inom honom.
”Jag är märkt,” sade han högt och log, ”märkt för det
fria lifvet. Dit skall jag igen, om så alla djäflar hålla ihop
för att hindra mig.”
Därmed gick Sammel ut i blåsten och stängde dörren
efter sig. Han tänkte på midsommarnatten, när dansen gick,
hur han låtit sig fångas, och hur han längtat hem. Han
tänkte på Östermans pengar, som gått, och på dennes barn,
som blifvit strödda ut i världen, ingen skulle snart veta hvart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
