Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Skogen och Sjön
Och dock var brännvinet icke Sammels värsta olycka.
Den bar han dold djupt inom sig själf, och allt större blef
afståndet mellan honom och andra människor. Men med
brännvinet höll Sammel ut. Han gick inte hemma och lullade
och söp. Men när lynnet kom öfver honom, att det kändes
för trångt i kronans kläder, då gick han ut och tog sig ett
drängfylle. Sedan var han lugn och glad, ty han visste,
att när han ville, kunde han få medikament mot oron, som
brann i hans blod, bara han hade pengar. Och som lots
tjänade Sammel bra. Ej heller skröt han öfverdrifvet, när
han framhöll sig själf som den ypperste i skärgården, om
det gällde att hålla i ett roder. I det stycket var Sammel
verkligen för mer än andra, och det fanns flera än han själf,
som erkände det.
Men att supa, som Sammel gjorde, kostar pengar, och
därför fick Sammel det heller aldrig så bra som kamraterna.
Hans stuga blef aldrig tillbyggd hvarken med glasveranda
eller med flera rum, och några sommargäster fick han inte
heller. Stugan var, som den varit, rymde ett kök och en
liten kammare innanför. Där var varmt om sommaren och
kallt om vintern. Ty vidare tätad eller omsedd blef den
aldrig, det räckte inte ens de goda lotspengarna till. Utifrån
såg den dessutom sned ut och vind, ty grunden hade satt
sig, och taket var sjunket på nordsidan.
Allt detta, som var galet och mera till, såg hustrun.
Men ändå ville hon aldrig låtsa om det. Ty hon kunde inte
annat än erkänna för sig själf, att Sammel var bättre nu,
än innan han börjat supa. Han skakade af sig sin vildhet
utomhus, och i hemmet var han foglig och snäll både mot
henne och barnen. ”Det går så med karlarna, när de har
ondt samvete,” tänkte Hilma. Därför var hon nöjd åt
Sammels onda samvete. Ty det tog bort hennes skrämsel
för mannen och gaf henne själf ro.
Men Sammel hörde till dem, hvilka strängt taget icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
