Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
omhvärfde honom, var det, som fick väldet öfver hans
återstående lif, och själf var han för godhjärtad och för vek,
för att grämelsen skulle kunna slå ut i handling och få luft
genom den. Lika litet som Sammel nänts att slå hustrun,
när han blef rusig, lika litet nändes han fara ifrån henne,
när han var nykter, om han ock längtade aldrig så svårt.
Än kom det ett nytt barn, än fick hustrun gå och amma
det som kommit. Än var det taket på byggningen, som
skulle lagas, båten, som skulle rustas till sommaren, eller
bryggan, som lidit skada af isen och sjön. En gång dog
deras enda ko, och det satt hårdt åt att få någon ny. Alltid
var det något i vägen, alltid något, som stramade och höll
igen. Sammel gick på dag efter dag och vecka efter vecka
med sitt. Han skulle gå på sjön, och när det blef sju
torsdagar i en vecka, skulle landkrabborna få se honom åter.
”Du kan sitta här, du,” sade han, ”och se efter huset.
Du slipper åtminstone gråta öfver mig. Säg bara, att du
har en satan till man, som rest på sjön och låter dig sitta.
Du kan lefva länge på det. ”
På så sätt höll Sammel på i åratal med att gå till sjöss,
och hustrun gick hjärtskrämd och väntade att få sitta ensam
och lefva på andras sura godhet. Men Sammel kom aldrig
längre än till värdshuset på andra sidan fjärden, och när
han återvände därifrån, var han drucken, och
utomlands-tankarna hade han glömt.
Sammel hade fått en vän i brännvinet, och inte ens
hustrun kunde påstå annat, än att den vännen gjorde honom
godt. Brännvinet blef hans tröst, när den onde anden föll
på honom. Brännvinet spelade på harpa för honom och
hugsvalade hans själ. Brännvinet gjorde hans hjärta varmt,
när det hotade att frysa till i hans bröst. Brännvinet förde
honom upp på ett högt berg, visade honom all världens
härlighet och sade: ”Allt detta vill jag gifva dig, Sammel,
om du trofast håller ut att tillbedja mig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
