Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Skogen och Sjön
När han kom in i stugan, satt hustrun och grät. Och
Sammel hadc ingenting att säga henne, kunde icke förklara
någonting, visste endast, att han seglat bort och nu var
återkommen.
Den gången fick Sammel sin första varning inför
vederbörande. Uppsträckt i paraduniformen, stod han inför
lots-kaptenen och tog emot det ovett, han fick, utan att blinka.
Men när han gick därifrån, var han krokig i ryggen, och
hufvudet hängde ner. Till krogen ville han gå. Men han
tordes inte. Då visste han, att den sista villan skulle bli
värre än den första. Därför styrde han sin gång hemåt.
Men han tog en omväg. Ty Normans stuga ville Sammel
denna gång inte gå förbi. Där stod Norman, som han
brukade, bredbent och med händerna i byxfickorna nedanför
trappan och värmde sig i solskenet. På långt håll gick
Sammel förbi honom utan att se upp.
Ty nu hade Sammel skammen att gå och bära på, och
därtill hade han fått en fiende, som han dagligen och
stundligen måste vara beredd på att träffa. Sammel tålde inte,
att någon gick och såg snedt på honom. Han var för
ömskinnad till det. Själf kunde han nog göra så emot andra.
Men han blef sjuk, om han behöfde tänka på, att andra skulle
göra så emot honom själf. Sammel hade för resten inte bara
fått en fiende. Han hade fått två. Och den andra af dem
var den värsta. Ty hon var en käring. Och när fruntimmer
komma med i spelet, då ansåg sig Sammel kunna lita på,
att allt ondt, som kunde sägas om honom, skulle bli sagdt
och utlagdt — och litet till.
I det fallet hade nog Sammel heller inte missräknat sig.
Inte var hans rykte förut det bästa, det var det inte, men
det lilla han hade kvar, det gjorde gumman Norman hvad
hon kunde för att taga ifrån honom. Och med sådant är
det, som hvar man vet, inte svårt att lyckas. Men Sammel
fick också känna på, att om brännvinet kan vara bra att ha
10. — Nationallitteratur. 19.
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
