- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
152

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf af Geijerstam

byggningar och ämnade sig hem. Han var rakare i ryggen
än vanligt, och de gråa ögonen lyste. Sammel var inte van
vid goda ord på de sista åren, nu hade grosshandlarn berömt
honom och betalat gentilt. Dessutom hade han bjudit på
hederlig traktering och till afsked stoppat en butelj fin
kaffekonjak i lotsens ficka. Därför var Sammel mera kry än
vanligt, och när han då kom förbi Normans stuga och något
vått helt oförberedt slog honom i ansiktet och snärjde hans
ben, var han inte i lynne att visa sig tålmodig.

Sammel drog sig baklänges och svor. Hvad var det
för något? Hade inte den ärans käringen, käringen för alla
käringar på många mil, som människorna kallade Norman,
hängt ut sina skötar? Och hade han inte hängt dem just
där han, Sammel, skulle gå fram?

Sammel hade kommit en smula på sidan om vägen och
befann sig midt på gräsvallen. Men det märkte han inte.
Ty vreden mot Norman i förening med ruset gjorde
honom blind.

"Är vägen inte min?" tänkte Sammel. "Har jag inte
gått den vägen i mer än trettie år? Ska jag inte få gå fram
på min egen väg?"

Därmed drog han ut slidknifven, som hängde bak i
byx-tampen, och utan vidare öfverläggning började han skära
och karfva i garnen, för att han skulle få en öppning, nog
vid att släppa fram en karl.

Normans gumma kom ut. Ty Norman själf var inte
hemma. Hon grät och bad Sammel att stilla sig. Men
Sammel hörde inte på henne. Han skar och skar, till dess
hålet blef så stort, att han kunde komma igenom. Då stack
Sammel knifven i slidan igen, och utan att se sig tillbaka
gick han stolt vidare.

"Fram skulle jag ändå," menade Sammel, och fram
kom han.

Den natten sofs det icke mycket hos Norman. Där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free