Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
ord och med det, som sade mera än ord. Hans ögon, hans
åtbörder, hans stämmas klang, allt syntes samla sig kring
Karin i en enda stor tacksamhet, för hvilken hon ingenting
visste sig hafva gjort.
Karin visste icke af, att hennes ögon hela tiden hvilade
på den unge mannen. Men hon såg, att hans händer voro
fina och välvårdade, och hon gömde instinktlikt sina, som
voro brynta af väder och vind. Hon hörde, att han talade
korthugget och långsamt, som om han behöft söka efter
orden, eller som om hans tankar ständigt arbetade och ville
finna något mer, än hvad orden förmådde uttrycka. Och hon
fann, att just så måste han ju tala, just därigenom blef han
olik alla andra, hon förr mött.
Karin gladde sig åt att se honom så frisk och liflig, och
att det kom färg på hans kinder. Hur länge som helst skulle
hon kunnat sitta så och endast glädja sig åt vissheten, att han
skulle få lefva. Endast därpå tänkte Karin, när hon log
och sade:
”Tacka mig icke mer. Jag har ju ingenting gjort, och
sjunga kan jag inte.”
Då blef det första gången tyst mellan dessa två, och
tystnaden räckte länge. Den unge fänriken såg plågad ut, och
det kom något mörkt öfver hans ansikte, som skrämde Karin.
Hon trodde, att hon gjorde honom ledsen, och visste ej hvad
hon skulle säga mera.
Då bröt den unge mannen ändtligen tystnaden, och
talande i en helt annan ton, lägre än förut, nästan som om
han blygts öfver sina egna ord och velat göra dem mildare,
sade han:
”Jag har varit döden mycket nära och känner först nu,
att jag vaknat åter till lifvet.”
Därefter teg han på nytt; tystnaden, som föll omkring
dem båda, tycktes darra af tankar, dem ingen uttalade. Karin
kunde icke göra sig fri från den känsla af skrämsel, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
