Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Hedberg
Hon hade rest sig upp och stirrade med sina slocknade
ögon hjälplöst ut i rymden.
’’H varför stirrar du så där?” utbrast han häftigt. ”Du
ser ju intet!”
Då sänkte hon hufvudet och täckte ögonen med sina
händer.
”Ve mig, att mina ögon slocknat! Men du, min son,
säg mig, ser du icke något?”
”Jag ser allt, hvad som är att se! Jag ser en galen kvinna
framför mig och bergen omkring mig och himmelen öfver
mig, annars intet! Och där borta, där ser jag en strimma
vatten mellan klipporna.”
”Det är Jordan! Ja, ja, vi äro nära målet nu.” Hon
famlade efter hans hand. ”Kom, nu är jag icke längre trött,
låt oss skynda!”
Judas stod en stund tveksam, kämpande med sig själf.
Så gjorde han våld på sig och räckte henne sin hand. Hon
fattade den, och de gingo vidare.
Stigen höjde sig allt mer, blef allt brantare och trängre.
Marken var brännade het, och deras fötter sargades af hvassa
stenar. Stundom stannade Judas, liksom ämnade han vända
om, men då manade modern, skälfvande af ifver, på honom,
och han följde henne motvilligt.
På en gång öppnade sig klipporna framför dem, rymden
vidgade sig och nedanför dem lågo Jordans stränder.
Judas stannade och såg ned i dalen. Hans ansikte
skiftade ett ögonblick färg, och det kom en mörk skugga i
hans ögon.
Modern tog ett par steg framåt och sökte draga honom
med sig. Men så stannade äfven hon och lyssnade.
”Nu hör jag honom åter,” mumlade hon, ”närmare.
Säg, min son, ser du icke heller nu något?”
Han dröjde en stund, innan han svarade.
”Jo, jag ser! Där vid stranden ser jag en stor skara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
