Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Hedberg
sina händer. En djup, bitter sorgsenhet, sådan som han aldrig
förr erfarit, bemäktigade sig honom, han hade ett behof af
att gråta, men på samma gång kände han, att han icke hade
några tårar. Och hjärtat värkte i bröstet af en smärta, som
han icke förstod och icke kunde gifva luft.
Han reste sig åter halft upp, lutade sig mot en klippa
och stirrade framför sig. Det var några ord, som ljödo i
hans öra, — han kunde icke minnas när och hvar han hört
dem, men det var helt visst längesedan — kanske då han var
barn. Nu klingade de så sällsamt välbekant för honom:
»De, som med tårar så, med glädje skola uppskära.
De gå åstad och gråta ...»
”Gråta,” tänkte han, ”jag har aldrig gråtit!”
Nu stod solen stor och röd öfver västra horisonten, och
bergen kastade långa skuggor. I det varma aftonskenet kom
det något dämpadt, vemodigt öfver det nakna, karga
landskapet. Den glödande skifvan sänkte sig långsamt, och då
den försvunnit, gick det som en bortdöende suck genom
rymden, och från den mörknande himlen sänkte sig
tystnaden ned öfver nejden, öknens nattliga tystnad, djup,
ofattlig, men på samma gång så verklig, så oundkomlig, att
det var som om den blifvit ett med mörkret.
Då föll ensamheten åter tungt öfver Judas. Mörkret
och tystnaden gjorde honom hemsk till mods. Han tyckte sig
känna närvaron af något främmande, något osynligt, ofattligt,
en sällsam, gåtlik makt, som fyllde rymden omkring honom.
Och det var honom, som om hans öde nu drogs in i dess
trollkrets, bands samman därmed för att aldrig åter befrias.
Han kände sig fjättrad af något, som han icke kunde se,
icke fatta, som upplöste sig i intet, då han försökte uppresa
sig däremot, men som dock ständigt fanns där, oundkomligt,
outgrundligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
