- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
202

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



•...o*

o*

.o



Tor Hedberg

Där kom en ensam man gående. Äfven på honom fäste
hon med ansträngning sin blick.

Han gick med sänkt hufvud, med tunga, trötta steg.
Mot det svarta håret, som föll ned på skuldrorna, syntes
ansiktet förfärligt blekt. Gestalten var hög och smärt, något
frainåtböjd. Det var som om han bar på en osynlig börda.

Plötsligt stannade han och såg upp mot höjden. Efter
någon tvekan vek han af från vägen och styrde sina steg
dit uppåt.

Hon följde honom alltjämt med blicken, under det han
närmade sig. Det var henne, som om det fanns ett minne
i hennes själ, som stod i samband med denna gestalt, men
hon kunde icke finna det. Då han var så nära, att hon
tydligt kunde urskilja hans ansikte, slogs hon af dess milda,
sorgsna uttryck. Hon förstod icke hvarför, men det
förvånade henne. Det var som om hon icke hade väntat det.
Men ju längre hon betraktade detta ansikte, dess mer tyckte
hon, att hennes egen sorg krympte samman, blef så liten,
så försvinnande liten. Hon kunde icke mera taga sin blick
ifrån honom.

Han gick förbi henne på något afstånd, utan att se på
henne. Så försvann han bakom byggnaden.

Men hans bild stod dock alltjämt framför henne. "Så
böjd han gick!" tänkte hon. "Jag undrar, hvad det var
han bar på!"

Plötsligt reste hon sig upp och gick rundt byggnaden.
Hon såg spanande uppåt höjden — där såg hon åter hans
gestalt. Tankfull började hon gå efter honom. Det var
henne, som om hon måste hafva förklaring öfver något, som
oroade henne med sin dunkla fråga.

Snart försvann han ur hennes åsyn, skymd af träden.
Hon påskyndade sina steg, utan annan tanke än att hon
ville återse honom.

Då, när hon kommit upp på höjden af berget, befann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free