Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Hedberg
då. Han trodde sig förstå, hur söndersliten och ångestfull
hon måste hafva varit för att kunna taga sin tillflykt till en
sådan bön då, de upprörde honom, dessa ord, mer än de
föregående radernas ödmjukhet, han kände det nästan som
olidlig kränkning af hennes stolthet, att hon behöft skrifva
detta till honom. Det var som om någon främmande hade
skymfat henne.
Så tedde de sig för honom, när han läste dem tillsammans
med det andra. Men ensamma, lösryckta ur sitt sammanhang,
förföljde de honom hela dagarne, och då tyckte han att de
blott berörde honom, och då höde han dem som en fråga
och en anklagelse.
*
En afton, då Anna satt inne i sitt rum, kom Ek in till
henne, satte sig tyst vid fönstret och då han setat där en
stund, sade han sakta:
"Berätta mig något om — hur din mor dog!"
Det kom så öfverraskande, att hon först tvekade. Men
det hade varit något i hans röst, som gjorde det omöjligt
för henne att neka. Hon lade bort boken, hvari hon läst,
då han kom in, och började berätta.
Det var intet ovanligt i det hon hade att berätta, det
var om en dödsbädd sådan som de flesta äro, med
uppflammande hopp och längtan och fasthållande vid lifvet,
tills krafterna voro slut och resignationen kom, och de trötta
tankarne sågo fram emot döden som mot ett slut kanske mer
än en befrielse. Det var intet storartadt i den, ingen sublim
själfförsakelse, ingen fast förtröstan eller stoisk
undergifven-het, det var blott berättelsen om ett smärtsamt lösryckande
från ett lif, som haft stora förhoppningar och rika
möjligheter, en smula lycka och bittra missräkningar, men som
dock var kärt och fasthölls med en förtviflad styrka, tills
taget lossnade och döden trädde fram som det enda målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0230.html
