Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Hedberg
”Se så, nu ska man få se, att han ämnar gå och väcka
dem! Ja, jag säger då . .
Med ett par steg var hon ute ur rummet och stängde
ljudlöst dörren efter sig. Det hörde till hennes principer
att alltid stänga alla dörrar och aldrig öppna någon, utan
att först hafva knackat på. Förtalet påstod, att denna vana
var så inrotad hos henne, att hon till och med knackade på
skafferidörrarna, innan hon öppnade dem.
Då doktorn blifvit ensam, drog han korken ur den ena
buteljen och luktade på innehållet med en misstrogen min,
som dock förbyttes till en behagligt öfverraskad, slog i en
konjak åt sig och tömde den i ett drag. Så såg han på klockan,
satte sig i en gungstol, som stod bredvid bordet, och gäspade
högljudt.
Det var då egentligen en onödig resa, som han hade
gjort. Då han på morgonen fick ett telegram från sin gamle
vän Oskar Röding, ett telegram, affattadt som ett nödrop,
hade han först ämnat skicka ett lugnande svar och afvakta
en smula, ty han hade en gammal erfarenhet af sin väns
temperament och en tämligen stadgad af unga äkta mäns
sinnesförfattning vid den första barnsängen, men så påminte
han sig ett gammalt löfte, att komma så fort han blef
tillkallad, och reste; fyra timmars järnvägsresa, två timmar i
släde, det var då rent af löjligt, tänkte han, så snart han
gifvit sig af, ty var det någon fara å färde, så kom han ju
ändå för sent. Men det där hörde nu till Rödings
uppfattning af vänskapen, och så fick han väl betrakta det som
en liten rekreationsresa, en något kall sådan, det kunde nu
inte nekas . . . Ändtligen kom han då fram, och allt var som
han hade förmodat, det vill säga så bra som möjligt. Två
timmar efter hans ankomst var hans vän far till ett välskapadt
gossebarn och öfverhopade honom med tacksägelser, liksom
om han haft någon förtjänst däri. Han hade då tänkt resa
redan på kvällen, men på Rödings enträgna begäran lät han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
