Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Josephson
Och bygdens tärnor bland dagg i gräset,
de binda kransarne vid silfverskratt
på höghvälfd kulle vid skogens bryn.
Det var en härlig syn!
Men jag är ung och är full af spratt,
mig lyster störa mitt Eden,
jag springer fram för att nå en skatt —
när alla flykta åt leden . . .
Ha, ha, ha, ha!
Den lilla älfvan med gyllne lockar
och blåa ögonen fick jag fatt,
med purpurstrimmor på ljuflig mun.
Det var en dyrbar stund!
”Ack, släpp mig, släpp mig, och låt mig gå!”
”Nej, först ditt namn vill jag veta!”
Jag suger honung från läppar små.
”Ack, släpp mig, släpp lilla Greta!”
Ha, ha, ha, ha!
”De skratta ut mig, jag, arma flicka,
den kyssen höra jag nog lär få.”
Så röd som rosen hon sprang sin stråt,
men blommans dagg är gråt.
Jag störde glädjen, göt gift i håg,
ref sönder bilden på kullen;
nu gör jag sorgsen mitt återtåg
och ror den gungande jullen.
Ha, ha, ha, ha!
så skratta flickorna uti skogen,
så skratta trollena inunder våg.
Men att jag vållade Gretas tår,
det till mitt hjärta går!
Skokloster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
