Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Svarta Rosor
STJÄRNFALL.
Lilla stjärna, klar och ljus,
som bland andra stjärnor brinner,
när det kvällas i Guds hus
städse dig mitt öga finner!
Ej de större klot mig bry,
om än grannare de blickat;
vår bekantskap är ej ny —
ofta åt hvarann vi nickat.
Se, din blinkning är så rar,
rakt till hjärtat styr den färden!
Säg, hvar ha vi råkats, hvar
någonstädes förr i världen?
Liten stjärna, ljus och klar,
själen till din stråle springer,
stackars kroppen stannar kvar,
nöjer sig att kyssa finger.
Se, ett stjärnfall! Det var du;
ty de andra jag ej känner.
O, så har jag mistat nu
åter en af mina vänner.
Luckan stänger jag, ej mer
vill min blick mot skyn jag lyfta,
släcka ljuset, sjunka ner
vill jag på min bädd och snyfta.
Roma.
* # *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
