Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Den Bibliske Werlden
Ey waar än Haaran skygg, män toog hoos Mänskian städslo,
Ty wördnat hwart och ett, män intet diur baar rädslo:
Fast mindre grymhetz hoot. En snåål och glupin Warg
Så hungrig aldrig wardt, han kunde tee sig arg.
Ur-Oxar, Panterdiur, af sådant kynne fleera,
Spaakfärdigt leeto sig af Mänskians Hand handtera,
J hopp af hans behaag. en Berg-stoor Elephant,
Kom hyckland mäd sin snuut, til tienstbar willios pant.
Män aldrahögst och störst, den Lusten war, som inne
J röda bioodet stack, samt i hans inre Sinne.
Och at hans Mood och Blood ey dödlig skulle blij,
Så war ther Liffsenss Trä, som giord för döden frij.
All Werldsens ögnemål, alt Lijfs och lefnads nöije
War, sökia Mänskians lust, thess muns ock Hiertans löije:
Han alltings art förstood i grund, ock alla diur
Han nämde först wijd namn, hwart effter sin Natur.
Dät allt, den Mannens mood til sådan glädie rörde,
At han i Mänskiohamn, en Ängla-leefnad förde:
En frögd den andra baar, en lust den andra dreef,
At Adam altijd nögd, män aldrig leedse bleef.
IV.
E w a.
Män när nu alla Djur begynte sig at paara,
Fans den som Herren war, alleen och udda wara:
Så, sade Gudh, thet är ey gott, han skall och få
En hielp, then ock så sig til honom hålla må.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
