Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlagda skisser i ”Sensitiva Amorosa”, där njutningen af könet
blir en allt samlif som smuts skyende sinneslek och analysen
af kärleken ett slags undersökning af det gåtfulla i dess
uppkomst och utslocknande, det skenbart grundlösa i könsliga
attraktioner och repulsioner, det instinktlikas absoluta
öfvervälde och de små, nästan meningslösa tillfälligheternas
utslagsfällande roll.
Om för någon är människan för Ola Hansson ”en
ytterst fin våg med känslig, skälfvande tunga”, som aldrig
stannar, en af den tidiga vårens och senhöstens oroliga, i
ilande ljus och ilande skugga evigt skiftande naturbilder.
Sådan är han själf, och sådana förefalla under hans händer
äfven de när och fjärran samlade naturscener, som han
konstnärligt bearbetar, särskildt de, vid hvilka han, den
skånska bondeättlingen, är fäst med traditionens band.
Allt som spirar och växer där nere på den skånska
slätten med dess pilvallar, dess frodiga mylla och dess
korsvirkeshus, allt som rör sig ute på vångarna och i byarna med
deras hvita, halmtäckta gårdslängor, — skuggor och dagrar,
färgen och luften med dess oändligt brokiga förtoningar, allt
tager han med hela sin varelse till sig, så att det blir hans,
och binder i musikaliska strofer. Det är årets och dygnets
växlande timmar, som de upplösas i hans tusen och en
sensationer, Skånes själ, som den speglas i hans vid jorden med
osynliga trådar bundna väsen. Och jämte natursjälen blir
det som en i jorden rotfast planta folksjälen han fångar, dess
hellre som han i arf fått den.
Hur djupt hans syn på, hans uppfattning af naturen har
sin grund i hans specifikt skånska härstamning vore lockande
att undersöka. Visst är, att den gått honom så i blodet, att
den präglar hela hans naturpoesi. Likasom Snoilsky under
landsflykten aldrig förgäter Sverige, men åter och åter ser
det för sig i drömmens och diktens helgdagsstunder, behöfver
Ola Hansson ett intet, bara ett träd vid vägen, hvars svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
