Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mig har du burit vid hjertat ömt,
Ständigt på mig har du tänkt, ja drömt,
Derföre älskar jag också dig
In uti döden så innerlig.
Min moder har ofta omtalat, att medan hon ännu bar
mig under sitt hjerta, så hade hon en dröm, hvilken hon
sedan tillämpade på mig. Hon drömde nemligen om natten,
straxt före min födelse, att ur hennes hjerta rann upp ett ljus.
Dess veke tändes utaf sig sjelf, och det brann till en början
med allt klarare och klarare sken. Men skenet aftog dock
igen, ty skaren blef allt större och större, och då började det
osa illa som utaf dålig får- eller bocktalg. Då tog hon med
sin hand och snoppade det, hvarpå det åter lyste med ännu
klarare låga. Men snart rök det och luktade åter illa,
hvarföre hon ånyo måste snoppa det. Så upprepades det gång
på gång, men för hvarje gång blef skaren allt mindre och
lågan allt klarare. Och slutligen behöfde ljuset ej mera
snoppas, utan dess sken tilltog i klarhet och styrka allt mer
och mer, så att det ej allenast upplyste stugan, utan hela
torpet, och snart spredo sig dess strålar ut öfver byn och
den vida socknen, så att allt, himmel och jord, sam uti ljus.
Straxt derpå föddes jag som ett hjelplöst litet barn hit till
verlden. Men min moder gömde drömmen i sitt hjerta, och
hon uttydde den så, att barnet, som hon födde, skulle blifva
ett andligt ljus ej blott för det lilla hemmet, utan för byn, ja,
för hela socknen. Men det behöfde vårdas, ja, hvarför icke
agas, det var snoppningen, på det att icke det onda, skaren,
skulle förkväfva det goda, lågan! Hon tillämpade också
denna sin uttydning, ty när jag under barnaåldern en eller
annan gång gjort något, hvilket ej var såsom sig borde, så
sparade hon alls icke riset, utan ”snoppade” mig ganska
eftertryckligt. Men det var alltid den ömma modrens hand,
som förde riset, och jag tackar henne af allt mitt hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0033.html
